Förjävligt!
ja, hur ska jag förklara min känsla just för tillfälle? jo, förjävlig.. Allt snurrar runt magen, magknipen bara trycker på.. allt jag tänker på kommer upp varje sekund jag är själv, vart är du?
Allt är jobbigt, extremt jobbigt! Jag är inte mig själv nu, och jag längtar bara tills jag blir mig själv. Det bara surrar i öronen om allt som har hänt, och jag får inte bort det heller.. tårarna rinner ner dag för dag, hoppas bara jag kommer klara hålla tårarna inom mig i skolan! Då jag kommer se Sandra och få en kram kommer jag säkert få tankar om allt igen.
tjejer, jag säger bara, jag kanske inte kommer vara mig så mkt själv nu dom här dagarna i skolan, men jag saknar bara sandras kramar som får mig att känna mig som en människa och som får mig känna bra!
jag önskade att allt kunde bara försvinna på en sekund och jag skulle sluta tänka på det. Men det går inte, det går bara inte! Faaan...
jag ber dig, med all kraft jag har kvar och allt jag äger, att SNÄLLA hjälp mig upp på fötterna igen, få mig upp på toppen igen... för jag klarar inte av det här länge till!
/ Elina Andersson
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar